




”Ataata, sinnattorpit?”
Neriuppunga imarujussuit, orpippassuarujussuit kusanartut narsaaterujussuillu assigiinngitsorpassuarnik naasullit sinnattorigitit. Neriuppunga aalisakkat ma - mavissut piniarnerlu iluatsilluartoq sinnattorigitit. Imaluunniit Sassuma Arnaa, immap anersaava, ilinnut, arfernut aalisakkanullu paarsisoq, immami naloqatigi - viuk? Ataata, sinilluarina. Inuulluarit.”
Ataataga inissisimalluaqqissaarluni nerriveeqqap qaavani qummuattap iluaniip - poq, naneruut ikumavoq assingalu qummuattap qaavaniilluni. Qungujulavoq, eqisalunnerisa isai eqittutut ippai, uanga isikka, siunissami eqisalunnissakka. 28-inik ukioqarpunga. Qaammat ataaseq matuma siorna assaa paaralugu uterii - serfigivara naggammik qiviaqqullunga: ”Ataata, ueriarlutit isigilaarsinnaavinga?” Kalluppallattarnerit nipituut peqqissaasullu perpalunneri kisimik akisarput. ”Ataata, Frejajuna, maaniippunga, tusaasinnaavinga?” Assai angisuut, pullattut annersin - nagit sakkortuumik naqippakka. Maani issiaannarsinnaanngilanga, qaqortunik kitsilillit isillu sequnngigasut oqaloqatigiinnarsinnaanngilakka. Taamaattumik Fal - sterimiit Københavnimut qimuttuitsunik angerlaqqiinnarpunga. Aqaguani isini kusaqisut uisissimavai weekendimilu inimut allamut nuulluni. Ataasinngornermi ullaakkut toquvoq. Novembarip arferngat, 2023. Innanganerani imaq Sassumallu Arnaa ilagigai kissaatigisarnikuuara. Imminut takorluuisippunga – sumunnarnissa - anut neriuut. Piniartoq, aalisartoq, nipilersortartoq, assassorluni eqqumiitsuliortoq, qatserisartoq, ikinngut, qatanngut, erneq ataatarlu. Kalaaleq utoqqaq utoqqali - nerusussaagaluartoq. Aaga, nukiga, inuuniallaqqinnera, amera, isikka tunniuppai.
”Arnaa toqummat oqarpoq: ”Tassa aatippoq,” anaanaatalu toqunerata aqaguani qaannamik nassaarfiani ataatama arsai maanna siarualerpagut. Ukiuni 30-ni ullut tamaasa qimmimik aneerussisarfiani.” Ataatannut oqalugiarpunga. Stubbekøbingimi Standjægernes Hyttemiippugut. Ikinngutitoqqat, ilaquttat uangalu ikinngutikka arlallit tapersersuerusuttut ini ulikkaarpaat. Naggasiivunga: ”Immamut avalalluta siarualerpatsigit, neriuppunga immap anersaavata tikilluaqqulluassagaatit. Inuulluaqqutikkigit tamaasa, skåleerlutillu. Ataata, takuss!” Paasisinnaanngilara sapersimannginnakku. Ilumut taamaalioqqammerpunga? Pisoq ilumoorpa? Piumavungali, oqaaserpassuit sukkaqalutik takkussuummata oqalugiaat minutsit 15-it atorlugit allappara. Eqisserusuttut tamakkerlugit eqippakka, qujasut tamakkerlugit qujaffigaakka. Qanerit, isit assallu akornisigut ingerlaarpunga, qungujulallunga asanninnerujussuup maliisigut puttalaarpunga. Sarfap nutaamut angalatilerpaanga. Apeqqutinik akissutisinikuunngisannik pilersitsivoq, amima ataani puaasarput. Anersaat saarnginni iterput aallartillungalu. Imminut ilinniarnerorusuppunga, imatoqarsuaq una, ilunni mallilersimaqisoq ilikkarusuppara. Uffami suli maaniikkallarmat taamak misigilersimaguma.
Arfinilinnik ukioqarlunga annoraaqarlunga, qimussini issiallunga aanaaqqiima ulua paarivara, ulu maanna talinni saamerlermi, uummatima eqqaani kakiortinnikuusara. Niviarsiaraq Sassuma Arnaanik ujaasisoq pillugu isiginnaartitsilerpugut. Stubbekøbingimi meeqqat atuarfianni atuaqatinni kalaalertatuaallunga inuttaq pingaarniulinnginnera aliasuutigeqaara. Paniorusukkaluarpunga piniagassanik nunaqarfimmillu annaassisoq. Uangaasussaagaluarpoq ilaa?
Ataatama peroriartornera Kalaallit Nunaanniillu eqqaamasat pillugit eqqartuisarnerput eqqaamavallaanngilara. Ataatama oqaatsit puigorsimasai atorlugit tallimanut kisitsinissara iluunngarlunga ilikkarusunnermik ilikkarnikuuara. Soorlu pigisaq, Nanortalimmiit Qaqortumut Amagerimullu, naggataatigullu Nykøbing Falsterimut nutsernerup tukannerani tammarnikoq. Ukiut tamaasa orpik kaavikkaangatsigu kalaallisut erinarsortarpugut ”Gavida, gavida, gavinjaput”. Orpimmi naneruutit kalaallillu sapangaasa uilasorilanerini nipituumik erinarsorpugut, illarluta, peqquneqarnitsituut pulluta, aquilluta. Allaanerunerput eqqartunngisaannarparput, taamanimi taamaattussiaannaavoq. Pinngortitamiittaqaagut, immap eqqaani, maanimi eqqissinartumi namminiusinnaavugut. Aalisakkanik, raajanik nujuartallu neqaannik nerisaqaagut. Miseraq qallunaallu naatsiiaat nutaat. Pupiit kiilorpaaluit pinngortitami katersat, iviit equnneri naatsiivitsinniit katersagut suli amerlanerit. Akornatsinniikkunnaarsimasut eqqartorpiarneq ajorpavut, ukiukillungali ilikkarnikuuara inuusuttunik aamma toqusoqartartoq, inuunerlu ilaanni artornartaqisoq.
Ataatama illua poortoratsigu inuunerisimasat nipillu nipeqarunnaarnikut tusarsaapput. Pisatarpassuit akornanni puisip amianik nassaarpunga, kiinarpak, akiseq qimussimik arnanillu kalaallisoortunik allapalaarnilik, siarngit sapangaaqqanik sanaat arfineq pingasut, Nanortalimmiit Qaqortumiillu mappit assinik imallit pingasut Nini Alicellu matusartua mersorfinnik imalik. Kingornussassaminivut mianersortunnguamik karsinut iliorarpakka nalunaaqqutserlugillu ”GRØNLAND”. Niperpassuit apeqqummut alliartuinnavittumut akissutaasinnaasut. ”Kinaavunga? Sumiippunga? Suminngaanneerpunga? Akissutissaqartippisiuk?”
25-inik ukioqarpunga. Kingusissukkut imerniartarfimmiippugut putsumi immiaaqqallu akornanni issiaarluta. ”Ilami, nunap allap Danmarkiunngitsup Kalaallit Nunaat nunasiarisimasuuppagu ajornerusimassannginnami?” aappara anneruniarpasittumik isikkoqarluni oqarpoq nangillunilu: ”tassami, piviusoq alla takorluulaariarutsigu, taava Ruslandi USA-luunniit nunasisoq takorluulaaruk?” Siulikka anersaanni kamattorsuupput, ilora tamarmi annernarpoq. Piviusoq alla takorluussagutsigu, uffami taava piviusumi tassani nunasiaataasoqanngikkuni, kikkullu tamarmik nunartik pigiinnarlugu!?
Qaammat tulliuttoq kangerlummi, Valbyparkimi, sivisuumik pisuttuarpugut. Suaartarusullungalu nilliarusuppunga. Ikit iteqisut ammarneqaqqipput, akisinnaanngilanga, eqqartuisinnaanngilanga, piumanangalu saperpunga. ”Qaa, Freja, iluamik – naqisimaneqanngilatit. Kalaallit Nunaat nunasiaataajunnaareerpoq. Aamma kalaaliviunngilatit, kalaallisulluunniit oqalussinnaanngilatit? Kalaalinganngilatilluunniit. Taava qanoq isillutit ilisimasaqassagavit?” Aalajangersimasumik tasiorpaanga, iperarsinnaanngilara, asasannit sumiginnagaasutut misigineq iperarsinnaanngilara, imminut sumiginnarnera akerlilersinnaannginnakku. Imminut avissinnaannginnama imminut annaassinnaangilanga. ”Eqqaamalaassavat Kalaallit Nunaat pillugu bacheloriliornikuugama, oqaatiginiakkakka ilisimasaqarfigaakka.” Qulliit nilleqisut kamaqaqisullu ulussakkut nakkaapput, ileqimisaartorpungalu. Imminut mattutiinnassaanga, mattuteriarlunga tammarlunga. Nipera qamillugu, siulikka qamillugit. Kalaallit Nunaat pillugu nutaarsiassaqartitsivinni eqqartuisoqaleraangat aapparma oqaasertaliinnissaa annilaangagisarnikuuara. Kalaallit Nunaat pillugu inuit allat eqqartuileraangata oqaasertaliinnissaa annilaangagisarnikuuara. Timinni soorlu toqunartoq siaruaattoq, imminut nipangersiinnartalerpunga. Inuit allat oqaasertaliinnissaat uangalu nammineq oqaasertaliisinnaannginnera annilaangagisalerpakka.
Aqqusinermili kiinnani takusartakkanni, kiinnanilu oqaluttuni takusinnaasarpara inissikkuminaatsittaraannga. Ilami aamma qallunaannganngilanga? Qitserartinnerit, taaguutit isillu misissuisut nutsanni ipput, aminni, oqaluttuanni. Akeqqersimaarneq soorlu annoraamineq aminnut attuutilaaqattaartoq. Akeqqersimaartumik aperineqarnerit tamaasa annoraamineq nipputivittarpoq. Ilisimaqalaanngilangami.
”Qallunaaviunngilatimmi ilaa?” ”Afrikaminngaanneerpit? Aperilaa, Brasiliaminngaanneerputit ilaa?” ”Kalaallit Nunaanninngaanniinngilatit ilaa?” ”Sallunak! Nutsat taamaattut?” ”Kisiannimi qas’ procenti?” ”SUMINNGAANNEERPIT????” ”Takuneqarsinnaanngilaq??” ”Qallunaajullutillu kalaaliuguit allanit aamma akusaasimassaatit?” ”Uanngaanneersimassaatit aamma?” ”Uku aamma aaqatigisimassavatit?” ”Genitit misissortinnikuuigit?” Sallunak, Brasiliaminngaanniinnginnavit!?” ”Nutsat taamaattut? Kalaalerpasinngitsigisut?” Ilami illit allamiorpasinnermik.” ”Nutsatit attorsinnaavakka.”
Taanna uannut toqqissisimatitsinngitsoq nipangersaasorlu aappariunnaarnikuuara. 29-nik ukioqarpunga Saxogademilu cafép matunissaa piareersarlugu. Arnaq Inuk sanioqquttoq qungujuffigaara qallukkalu qullarlugit. Qalluni qullarpai TAKULLUNGALU. ”Unnussiorluarina,” sanioqqukkaminga oqarpoq. Anersaatsigut immitsinnut ilisarivugut, immitsinnut takuvugut. Killitseqqallunga issiavik takisooq nerriviup qaavanut ilivara, qullimineq ulussanni kuuppoq. Ilummut anersaarlunga qungujuppunga eqqarsarlungalu: Naa, taamaattoqaraangat nuannernerpaasarpoq. Paasineqartutut misigisarpunga. Nalunngikkaangakku inoqatima akornanniittussaallunga nutsakka sukallugit qilertarpakka, sapangaaqqanik atisisarpunga, qallukka kiinaralu atorlugit akiniartarpunga, qanilaartumik qungujuttarpunga. Nutsakka takisuut toqqorlugit qilertarpunga kakiornikkalu nuisillugit. Annilaangagisarpara taakkutuulli ittunga arajutsinialeqimmassuk.
Nunarput, Kalaallit Nunaat, siullerpaamik tikikkakku 15-inik ukioqarpunga. ”Immuk sukkullu?” Angutip utoqqap isigivaanga. Aanaga, anaanaga uangalu qimusserpugut. Qaqqaq aputeqaqaaq, sermersuaq immamut aattoq takuneqarsinnaavoq. Seqinnerpoq, misinnarluni ukiuni 100-ni aatsaat taamak silaqqitsigisoq. Paasisaqarnanga isigaara ittoqertumillu aperalunga: ”Undskyld, hvad?” Qungujuppoq qallunilu qullarlugit: ”Mælk og sukker?” Sakianni kialaaq siaruaappoq. Ilumut isumaqaraluarpa kalaallisut oqalussinnaasunga? Ilumut kalaallisut apereqqammerpaanga? Tikeqqaaramali ullut tamaasa angerlasimasutut misigisarpunga. Sakianni maqaasisaqartutut misigisimanera Kangerlussuaq tikikkatta oqiliallalaarpoq. Ilulissat akornisigut umiatsiarluta seqernup anersaartornivut tamaasa apaqattaarmagit, maqaasisaqartutut misiginera suli mikinerulerpoq. Sermersuarmukaratta sikulu akimut ersittoq tullarakku misigissuseq tammarpoq. Immuk sukkullu pillugit aperineqarnera qujamasuutigaara. Akerusuuikkaluarpunga: ”Aap, qujanarujussuaq.” Qujamasunnera maani nunami tupinnarluinnartumi, inuit tupinnarluinnartut akornanniiginnarusukkaluarpoq, ilunnimi tupinnarluinnartut eqeertippai. Ataataga angerlaqqinngisaannarnikuuvoq, angalanissani kinguarteqattaarnikuuaa. Maaniissimasussaagaluarpoq, qaqqameeqqilluni misigeqqissimassagaluarpaa.
Immaqa kalaallisut oqaluttarunnaarsimanini ernumagisimagaa? Takuneqarsinnaajunnaarnini? Immaqa maqaasilluni suaartaannaavinnikuulluni maqaasinera ilukkut anorersuannguunnikuuvoq oqaaseqarsinnaanngitsoq. Immami siaruaratsigu nalunngilara Falsterip avannaata kangiani sineriak siulliullugu nalulluni ornikkaa. Qatanngutini akornatsinniikkunnaarnikut naloqatigalugit, Sassuma Arnaata taliinut. Anersaat naalagaaffiannut ingerlaqqillutik.
Qaqugukkut naammattumik kalaaliullungalu qallunaajusarpunga?
Kisiannimi uangaaginnartussaagaluarpunga, uangaavungami.
Affaanngilanga, sisamararterutaanangalu ataaseq affarluunngilanga, inuuvunga ilivitsoq. Inuuvunga. Qungussutariaavunga, tarajuullungalu sukkuuvunga, miseraq ribsgelelik. Qallunaavunga.
Pinnerpunga, ajunngitsuuvunga, kukkusuunngilanga.
Naamik, nutsakka attoqqusaanngilatit.
Nipera takkuteqqippoq. Sermeq aappoq, anersaaq iterpoq. Ataataga napparsimaviup siniffiani assani paarlallugit innangavoq. Naasut amerlanngitsut paarivai, timmissap meqqua nujaata qaanut ilineqarnikuuvoq.
Aliasunnera soorlu anersaarneq sivisooq, anersaarneq timikkut siaruaateriarluni qulinni ittoq. Oqiliallanneq aliasunnerup atinnguani qangatasutut ippoq, anniarunnaarpoq. Ataataga isigalugu ataasiakkaarluta immitsinnut eqeqattaarpugut, ullui kingulliit eqqartorpavut. Aatsaavissuaq timimik toqungasumik takuvunga. Anersaaq puuminiit anisimavoq allatullu iluseqalerluni. Akornatsinniissimassaaq, maani inimi ipeqanngivissumi, inuit kissalaartut qiasut akornanni. Naggammik inuulluaqqusilerpugut. Angutaatitaama orneriarlugu assaa tiguaa: ”Erling, inuulluarit, ajunngikkina.” Kigaatsumik malippara ingeriarlungalu assaga timip nillertup qaanut inissillugu. Nipera sajuppoq, oqaaseqarsinnaanngingajappungalu. Nipaatsumik, nipeqanngingajattumik isussuppunga: ”Hej ataata, tassa pisussaq peqaaq, aat? Asavakkit.” Nuaga iivara isillu sequnngingasut isigalugit, kiinaani utoqqarpaluttumi milaat, ilunnut assilianngorlugit toqqorpakka. ”Papa, angalalluarina. Inuulluarit, takuss.” Toqqusaakka soorlu kuussuaq. Ujararujussuaq sarfamik unitsitsisoq kuussuup qeqqinnaani inissisimavoq imerlu isinniit ammut aniatillugu. Ataatap isai. Qaavasigut aparpara siniffillu qimallugu. Akissutisinikuunngisarpassuakka pillugit uggorsartariaaruppunga. Akissutit allami nassaariniartariaqassavakka. Immami, ataatalu assigiissutsitsinni, uatsinni qimagaasuni, uatsinni allaasuni, uatsinni ataataarunnikuni. Uattut misigisimasut oqaloqatigisariaqarpakka, imaluunniit uattut misigisimanngitsut. Ullut arlaanni uanga aamma nalullunga avalassinnaanngorumaarpunga, tassanilu soqutaannavianngilaq, eqqissereersimassaangami.
Assiliartalersuisoq: Vibse Rakel Tang Larsen



Taakku[Kalaallit] oqaluttuaapput katersat, inuusuttuniit kalaallisut tunuliaqutalinniit allanneqarnikut. Unneqqarillutik sapiillutillu Kalaallit Nunaanni Danmarkimilu, nunallu akornanni inuusuttuuneq pillugu oqaluttuarfigivaatigut – piorsarsimassutsit marluk, oqaatsit marluk piviusullu marluk akornanni kiggisimaffimmi.
De[Grønlandske] er en samling fortællinger skrevet af unge med grønlandske rødder. Med ærlighed og mod lukker de os ind i livet som ung i og mellem Grønland og Danmark - i spændet mellem to kulturer, to sprog og to virkeligheder.
Bogen har til formål at give ordet til unge med grønlandsk baggrund, fordi mange ikke genkender sig selv i de eksisterende fortællinger om Grønland og grønlændere i den offentlige debat.
Deres perspektiver og erfaringer er ofte overset eller underrepræsenterede, og derfor er det afgørende, at de selv får mulighed for at definere kollektive fortælling om, hvordan det er at være ung med grønlandsk baggrund – gennem deres individuelle fortælling fortalt på deres egne præmisser.
.jpeg)

De Ensomme er en bog skabt af og med unge, som føler sig eller har følt sig ensomme. En følelse, der rammer os, når vores sociale behov ikke bliver dækket, og som dukker op på forskellige tidspunkter fra person til person.
I Danmark er der mange unge, der føler sig langvarigt ensomme. Der er så mange, at der er tale om et kendetegn ved den nuværende ungdomsgeneration, der går på tværs af aldersgrupper i ungdommen.
Derfor har vi bedt en række unge om at sætte ord på den ensomhed, de har følt. Det er der kommet 22 vigtige og personlige fortællinger ud af.


I Danmark er der ca. 45.000 unge, som hverken er i job eller under uddannelse. Fra tid til anden bliver de omtalt som “restgruppen” – en statistisk betegnelse, som har til hensigt at generalisere problemet, men som virker stigmatiserende for de unge, der omtales. For hvordan er man til gavn, hvis man bare er til overs?
I De Resterende fortæller unge, hvordan de oplever at være uden for uddannelse og arbejde. Med hudløs ærlighed tager de os med til møder med kommunen, indvier os i det svære parforhold, åbner døren til psykiatrien og deler deres tanker og erfaringer med det danske uddannelsessystem og arbejdsmarked.
Det er vigtigt, at der er fokus på at løse de problemer, som forfatterne i denne bog taler om. Men hvis problemerne reelt skal løses, er man nødt til at sætte sig ind i unges virkelighed, så man faktisk forstår, hvad det er, man forsøger at løse.


Hver tredje hjemløse i Danmark er under 30 år. Men hvornår er man egentlig hjemløs? Og hvordan finder man hjem, hvis man ikke har et?
De Hjemløse er en række historier fortalt af unge, der har oplevet hjemløshed. Her beskriver de, hvordan det er at gå igennem ungdommen med hjemløsheden på ryggen. Vi er med på arbejdspladsen, uddannelsesstedet, hos kommunen, i parforholdet, psykiatrien og misbruget. Men vi er også med i livet efter hjemløsheden, i kritikken af det samfund, som skulle have hjulpet, og i forventningerne til fremtiden.
Fortællingerne i De Hjemløse viser, at der er mange måder at være hjemløs på, når man er ung. De åbner øjnene for en side af sagen, du måske ikke var bekendt med, ikke kendte omfanget af, eller hvis spor du ikke har bidt mærke i før.


Hvad tænker man om sin fremtid, når man bliver førtidspensionist, før man er fyldt 30? Skal man fortsætte med at forfølge de drømme, som ens krop eller sind sætter grænser for?
I De Kronisk Syge møder du unge med kronisk sygdom. De fortæller om deres liv med alle de spørgsmål, som sygdommen rejser. Hver og én udgør deres personlige fortællinger unikke vidnesbyrd, der kan gøre Danmarks sundhedsvæsen, uddannelsessystem og alle os andre klogere på, hvordan man skaber det bedste samfund for unge med kronisk sygdom.
”Det kan give dig et andet perspektiv på, hvordan det er at være det her menneske: Hvordan er det at være dig? For du er ikke bare et tal i en bog eller en sygdom på en liste. Du er et menneske, der har en historie og en fed energi.” - Skrivemakker


Hvad betyder en anbringelse for unges nutid og fremtid? Et spørgsmål, der er helt umuligt at svare på, medmindre man selv har prøvet at blive anbragt. Og selv der, er det svært.
I De Anbragte fortæller unge om deres anbringelse i barndommen og ungdommen. Levende og ærligt beskriver de deres opvækst, mens de reflekterer over, hvad anbringelsen har betydet for dem.
Forfatterne har alle oplevet biologiske forældre, som har haft svært ved at håndtere forældreskabet. Men når du dykker ned i bogens fortællinger, vil du opleve en overflod af nuancer og perspektiver, som illustrerer, at hver forfatter gemmer på sin helt egen historie.


Hvad sker der, når ens ungdomsliv pludselig bliver udfordret ved, at basale ting som personlig sikkerhed og et tag over hovedet forsvinder? Hvad tænker de unge om deres fortid, nutid og fremtid, når de bliver nødt til at flygte fra deres hjem?
I 2015 søgte flere end to millioner mennesker asyl i Europa – flere end tre gange så mange som året før. Det har påvirket indbyggerne i Europa og er også grundlaget for en lang række forestillinger og fordomme om flygtninge.
De Flygtede er barske og bevægende fortællinger om unges ukuelige tro på fremtiden, og om at skabe en bedre tilværelse end den, de er flygtet fra. Bogen er først og fremmest en række individuelle fortællinger, men det er – i sagens natur – også en bog om flygtningesituation i den tid, hvor den blev skrevet. Og om den i dag.


Alt for mange danske unge tør ikke deltage i samfundsdebatten. For gør det alligevel nogen forskel?
I De Engagerede hører vi fra nogle af de unge, der gerne vil blande sig. Dem, der samler mennesker for at skabe noget. De benytter sig allerede af alverdens talerør, skriver debatindlæg, holder foredrag, stiller sig op på ølkasser og råber. Her har vi samlet dem til ét stort brøl.
For der er heldigvis unge, der ikke kan holde sig tilbage. De har en ild, indignation eller begejstring, der gør, at de engagerer sig i samfundet. De engagerede er alle de unge, der ikke kan lade være. De bygger samfund op nedefra, og der er mange af dem. De er flittige, travle og stærkt inspirerende.


Knap 340.000 unge gennemførte en ungdomsuddannelse i 2019. Næsten 57.000 af dem faldt fra. Hvorfor gjorde de det?
I De Frafaldne fortæller unge, hvordan det opleves at droppe ud af sin ungdomsuddannelse. Fortællingerne nuancerer uddannelsesdebatten, der ofte handler om dem, der klarer sig godt – dem med huen, fremtidsmulighederne og den gode historie.
Vi må ikke kun lade dem, der gennemfører, skrive historien. Der gemmer sig et væld af indsigter blandt dem, som ikke klarer sig igennem ungdomsuddannelserne. Fortællingerne kan anspore dem, der skal forme fremtidens uddannelsessystem, men vigtigst af alt illustrerer de, hvor menneskeligt – og afgørende – det er at ændre kurs.